Vi testar lånesparken!

Luleå har fått nåt så bra och unikt som LÅNESPARKAR. En del kommuner har lånecyklar och det här är ju då samma sak fast med sparkar. Man lånar en spark en stund och ställer tillbaka den när man är klar på någon av de markerade parkeringarna. Förlåt. Sparkering heter det förstås!

 Första steget är att hitta en ledig spark. Jag hade tur. På långt håll såg jag en lysgrön spark stå vid sparkeringen. Jag ökade på mina steg för att hinna norpa den. Här är det kanske en fördel att vara ute lite tidigt på förmiddagen och helst inte på en helg då isen ofta är i klass med E4:an i trafiktäthet.

 

Sparken var ny och skön. Raka medar. Vacker färg. Allt såg bra ut. Dags att testa glidet.

Jiihaa. Hej vad det gick. Superbra glid. Inte ett sand- eller gruskorn i sikte. Med broddar på
fötterna hade jag nått ännu högre fart. Pommac fick vara draghjälp då vi hade en hundrädd dam framför oss. (Jo, jag frågade.) Annars hade han fått springa lös vilket han förstås föredragit. (Jo jag frågade även honom.)

Testresultat:
Lånesparkar är toppen! Det var så roligt att kunna sparka på stadsviksisen utan att behöva släpa med sig sparken därhemma på biltaket. (Eller köpa en om man inte har någon.) Än så länge är de i perfekt skick och fungerar alldeles utmärkt och verkar ställas tillbaka på rätt ställe. Kommunens traktorer kör upp isvägen dagligen med plog när det snöat eller med snökanon när det inte snöat så underlaget är förmodligen alltid perfekt.
Det enda yttepyttelilla jag hade att klaga på var att de där plastfotstegen var lite för långt bak för mig men å andra sidan är de ju flyttbara så jag fick skylla mig själv att jag var lat.
Kommer jag att göra det igen? JAAAA!
Jag tycker att alla norrbottenskommuner borde skaffa såna här lånesparkar! HÄR kan du läsa mer om sparklåneidén och vem som ligger bakom. Och HÄR kan du se en massa roliga bilder på sparkarna och dess lånare.