Bästa genvägen för frilufsare light

För mig som lulebo är en utflykt till Gråsjälören en självklarhet, både när jag tycker att det är dags för familjen att frilufsa lite och när jag får finbesök av kompisar som inte bor här.

För mig som gillar sol på näsan, halvbrända korvbitar och frisk luft men vare sig åker slalom, jagar eller fiskar är detta den perfekta genvägen! Längs isvägen blir vi alla frilufsare utan större ansträngning. Kan en inte annat än älska det?

När hon, som en gång gick i min klass och tänkte bli journalist men satsade på en konstutbildning för att senare bli socionom och statstjänsteman, kom på besök från Gällivare var det dags igen. Tillsammans med Marias gymnasieklasskompis Ann-Louise tog vi en härligt halkig pratpromenad till den där lilla ön där det går att köpa både våfflor och korv. Inte ens en matsäck behöver en packa med sig. Hurra!

Vid sparkeringen kan det ibland finnas lediga lånesparkar. I dag var alla redan ute och åkte på isen.

Maria (till vänster i bild) bor och jobbar i Gällivare och skulle aldrig kunna tänka sig att lämna Norrbotten. Hon är trebarnsmamma, gillar att handarbeta, har en man som gick gymnasiet och nu arbetar i gruvan och tjänar betydligt mer än hon som satsat flera år på universitetsstudier. Hon brinner för integrationsfrågor och älskar sina två lagotto romagnolovovvar som är en viktig del av familjen.

Ann-Louise (till höger i bild) jobbar åt ett fackförbund. Hennes två barn är vuxna och hon är på väg vidare i livet, mot nya utmaningar. Ann-Louise kommer också från Malmfälten men har bott på många olika håll i landet, nu senast i Luleå.

Typiska Norrbottningar? Javisst!

/Birgitta: I själ och hjärta är jag för alltid Vuonobo, halvfinne och tornedaling. Jag är uppvuxen i den lilla byn vid Bottenviken, omhuldad och lovebombad av föräldrar, syskon, morföräldrar, mostrar och kusiner. Jag har alltid varit nyfiken på människor och jag har alltid skrivit, skrivit, skrivit; berättelser, dagböcker och brev. I mellanstadiet tappade jag räkningen på mina brevvänner, som 14-åring sa jag att jag skulle bli journalist och åtta år senare fick jag mitt första jobb på en tidning. Jag är fembarnsmamma, fru och villaägare. Min minihund heter Syrran. Jag älskar glam, snygga kläder och energikicken som träningen ger mig. Jag försöker alltid se det stora i det lilla.

/Birgitta