måndag 31 mars 2014

En marsch för en bättre värld!

Tillsammansskapet heter en ideell organisation som stödjer lokala initiativ för sammanhållning mot rasism.
I Luleå kallar man nätverket för Ett Luleå för alla.
Saxat från Ett Luleå för allas facebookida.

I helgen ordnade nätverket en Tillsammansmarsch för att manifestera sin ståndpunkt mot rasism och främlingsfientlighet och annan diskriminering. Uppslutningen var stor.


Bild: Sven Andréasson

Bild från ELFA:s fb-sida

Bild: Sven Andréasson

Bild från ELFA:s fbsida.

Bild från ELFA:s fbsida.

Bild från ELFA:s fbsida.

Bild från ELFA:s fbsida.
Liknande Tillsammansmarscher hölls på ett tjugotal andra platser i landet samma dag.
Hurra för såna här evenemang! Tillsammans är vi starka och det behövs i kampen mot den ökande rasismen i samhället! Heja alla som var ute och marscherade i snålblåsten och kylan!

/Pernilla

söndag 30 mars 2014

Sol, eld och nerver på kocktävling i det fria



Elden stod i centrum när gymnasiekockar från hela landet i torsdags svängde ihop en tävlingsmeny inför massor av åskådare och proffskockar som bedömde såväl arbetssätt som hygien och - naturligtvis - upplägg och SMAK. Huvudråvarorna: vildfångad röding, renrostbiff, laxrom, mandelpotatis och skabramost från Jokkmokk, var desamma för alla sju lag.

Vildmarkskocken är en av landets största tävlingar för elever som pluggar på olika restaurangprogram och tävlingen avgörs utomhus. Arrangör är Björknäsgymnasiet. I år var temat Bodens fästning och tävlingsplatsen Rödbergsfortet i Boden. Solen sken från en klarblå himmel, till skillnad från förra gången när tävlingen avgjordes i hällande regn.

Länet representerades av tre tjejer från Björknäsgymnasiet, Linn Hällefors, Fanny Hansson och Lisa Tingstad Solsona. De kämpade, var supernöjda med sin insats och slutade på en tredje plats.
Tårar av lättnad och glädje steg i Fannys ögon när maträtterna var klara.
- Det känns så härligt, vi har övat många gånger och aldrig har allt klaffat så bra som i dag. Vi kunde inte gjort det bättre, sa hon med ett brett leende.
/Birgitta




 














 
Bodenlaget: Linn Hällefors, Fanny Hansson och Lisa Tingstad Solsona.
 

fredag 28 mars 2014

Jantekross!

För ungefär en månad sen drog jag coh Birgitta till Clarion hotell för att bli peppade i att krossa Jante men fick snöpligt gå hem då det kom tekniska problem emellan. Jantekrosseriet sköts fram en månad men igår var det så dags igen. Nu bjöd hotellet dessutom på buffé som plåster på såren.


Tomas Gunnarsson reser land och rike runt och föreläser om att krossa Jante. Ja, jag vet att en del tycker att såna här "självhjälpsprofeter" är rätt fåniga och till och med onödiga, men om man nu känner sig lite feg och rädd och svag ibland kan det faktiskt vara bra att boosta upp sig med lite professionell hjälp.


Jag kände inte igen mig i allt men här och där satte han fingret mitt i prick.
En bra sak han sa var att man ska ta emot komplimanger som en blomma som suger vatten. Man ska suga åt sig och växa! Inte låta det rinna av som vatten på en gås. (Igenkänning!)

 En annan bra sak var att man ska berömma sig själv mycket mer. Man ska ställa sig själv på prispallen och säga Bra jobbat Pernilla! Hur ofta gör jag det? Hm?! Jag är helt enkelt skitdålig på att heja på mig själv!

Mycket handlade om hur vi förminskar oss själva och då kanske i förlängningen blir missunnsamma mot andra. Jag tror att han har rätt i att det hänger ihop.
Hans budskap är du ska tro att du är nåt och alla andra också. Det gillar jag. Det känns bättre liksom. Om jag nu ska tro att jag är nåt så känns det ju bättre om jag vet att andra också tror det om sig själva. (Haha, jante i ett nötskal!?)

Han inpräntade att det är den lilla skillnaden som gör den stora skillnaden och visst är det väl så? Små förändringar i tankesättet kan leda till stora förändringar på sikt. Om jag tror på mig själv, att jag är värd mycket, att jag är bra, att jag är så bra på att vara just jag att jag får stå på prispallen, att jag faktiskt är värd den där komplimangen jag får och att just jag gör skillnad i människors liv, om jag känner det idag kanske jag rubbar lite på mitt invanda tankesätt och imorgon då jag vaknar kanske värdemätaren stannat på det där högre värdet och så rubbas det lite till nästa dag och så vidare och till slut  blir det faktiskt så att jag själv ser mitt höga värde lika mycket som andra människor sett det hela tiden.


Tänk om det märks lite på staden idag att ett hundratal människor tror lite extra på sig själva och kanske går omkring just i detta nu och är lite extra generösa och vänliga och sträcker på sig och tar plats och ger plats och är öppna i sinnena och helt enkelt gör världen lite bättre. Tänk om det är så! Det känns som en skön tanke.

/Pernilla

onsdag 26 mars 2014

Vinterstolthet!

En himla bra grej här i stan är att man tar vara på det faktum att vi faktiskt har vinter och snö en ganska stor del av året. Istället för att hänga läpp över det och snegla på ställen som inte har lika mycket vinterklimat som oss så gör man något bra av det!

Ett bra exempel är isdjuren i stadsparken som har blivit en riktig tradition. Ett nytt djur dyker upp varje år och man undrar och spekulerar alltid vilket slags djur  det ska bli.
 I år blev det en igelkott.
Tyvärr har vi haft en av de knäppaste vintrar på evigheter med regn och plusgrader så de smälte bort efter bara några ynka veckor. Här kan ni spana in bilder på tidigare isdjur. Fantastiska konstverk varje gång!
En annan superbra grej är isvägarna. Det plogas upp vägar breda som autostrader på isen så att man kan köra långt ut i skärgården. Med bil. Vilken grej alltså. Isen har ju alltid funnits där men inte tanken att man faktiskt kan ploga och märka ut säkra vägar. Framför staden har vi en liten ö, ja inte mer än en liten kobbe egentligen, Gråsjälören, och där finns det vindskydd och grillplatser och bänkar och små stugor med solaltaner och en våffelkiosk som är öppen när vädret är fint. Är det öppet hissar man flaggan så att man kan se det från land. Dit vallfärdar luleborna över isen till fots, spark, skidor, cykel, skridskor eller skoter för att grilla en bit korv och dricka medhavt kaffe och kanske köpa frasiga våfflor med sylt och grädde. Hur mysigt som helst!
Att gå över den milsvida isen i gassande sol är LIVSKVALITET.

Ute på universitetet såg jag häromdagen några studenter som byggde en igloo. Bara sådär.


Det har blivit mer och mer av det här med att utnyttja att vi bor i en vinterstad. Det spirar en slags pirrande gladkänsla över vintern som inte alls alltid funnits här.
Nu skriver jag om Luleås vintergrejor men säkert finns det såna här tendenser även i de andra kommunerna i länet. Tipsa gärna om fina vinteridéer på övriga platser i länet!

Kiruna har ju sitt fantastiska ishotell av världsklass fast det används inte så himla mycket av kirunaborna själva utan det är mer japaner, engelsmän och andra utomsocknes som flyger upp och njuter av det. Däremot har Kiruna en vinterfestival som inte går av för hackor och den inleds med VM i snöskulptur och det är en riktig folkfest då folk går man ur huse för att se alla fantastiska snöskapelser.
Att utnyttja det som är specifikt för en plats eller region är positivt tänkande när det är som bäst. Det finns massor att utveckla och förbättra och det är verkligen på väg. Hela länet har börjat sjuda av stolthet över sitt klimat. Det är precis rätt väg att gå tycker jag!

tisdag 25 mars 2014

Vi testar stickcaféet Luleå Knitters.

Om man kliver in  på den centralt belägna Bar-bistron Roasters en måndagkväll kanske allt verkar som vanligt. Ett par kanske sitter och äter middag medan några strögäster tar en kopp kaffe eller ett glas vin. Det är en lugn måndagkväll och rätt så folktomt. Men tar man några rejäla kliv längre in och svänger runt hörnet så ser man plötsligt fullt med folk. Flera bord bredvid varann är upptagna och går man närmare hör man ljudet av klirrande sticknålar. Det är stans stickcafé Luleå Knitters som har stickträff.
Det här har pågått sen september förra året då Lisa Lundholm drog igång verksamheten. Sen dess träffas mellan fem och tjugo stickintresserade över en kopp te eller kaffe varje måndagkväll. Man stickar och pratar och klämmer på garner och ger sticktips. Karin som stickat hela sitt liv berättar att trots att hon trodde att hon kunde allt så har hon fått flera nya tips tack vare de här träffarna.

Jag som hälsar på utan stickning känner efter en stund att sticklusten vaknar trots att jag inte stickat på många år. Det vilar en slags inspirerande stickstämning över hela sällskapet. Lisa berättar att det är några som kommer nästan varje gång medan andra bara dyker upp ibland. Den här måndagkvällen är det två nya som kommit och de verkar redan trivas.
Det vilar ett lugn över den här hörnan av Roasters. Man pratar och skrattar lågmält men sitter också tysta stundtals och hela tiden rör sig händerna över stickorna och garntrådarna glider in i de olika arbetena. Det är sjalar, mössor, tröjor och vantar som tillverkas i olika svårighetsgrader.
En del i sällskapet är riktiga sticknördar som åker på stickläger och har avancerade sticknålskit. Andra "bara stickar".


Lisa berättar att de började på Friends men bytte senare till Roasters där både ljuset och ljudvolymen är bättre. Personalen på Roasters har vant sig vid sina lite udda gäster som fyller borden med nystan och stickmönster.
Alla är välkomna att delta. Det finns bara två regler. Du måste ha med dig ett handarbete, helst en stickning och du måste köpa fika.










Jag har besökt mitt första stickcafé och jag är såld. Att gå på stickcafé en måndagkväll och dricka te är en underbar upplevelse.  Iallafall om man gillar att sticka.

/Pernilla

måndag 24 mars 2014

En typisk norrbottning vid namn Lisa!

Lisa går sista året på estetiska programmet med inriktning estetik och media. Planen är att till hösten 2015 resa till USA för att där studera engelska och grafisk formgivning. En av de stora drömmarna är att bli make up-artist och stylist! Hon jobbar just nu på inpuls som funky kidz-instruktör och i receptionen. (Klicka på bilden så blir den större.)

lördag 22 mars 2014

Allt man behöver och lite till...

Just nu är det vintermarknad i Luleå 
Det är väl ändå typiskt småstäder, marknader som kommer och går?
Jox och krimskrams ihop med kläder och läder. Lakrits, plastpåsar och alpackakalsonger.

Folkvimmel och snålblåst och så de obligatoriska munkarna.

 Och PERUKER. P r e c i s allt man behöver!